Mamma till en rövardotter

Mata ankorna och fågelfobi.

Eftersom skruttan tyckte att det va morgon kl 05,00 i morse va vi ute och gick i solen redan kl 07,00.

Vilket också betydde att hon somnade i min famn i soffan kl 10 och sen fick jag väcka henne 11,45.

Efter lunch och ännu en vovve-promenix rulla vi vidare till bussen nu i regn som tog med oss ut på Råå.

Där blev det storshopping på apoteket allt från vitaminer till salvor och handsprit.

Sen tog vi oss ner till hamnen för att mata ankorna.

 Trodde dem hade gått och gömt sig i skydd av regnet men väl nere vid vattnet hitta vi en våghals vi inte lyckats skrämma bort när vi kom rullandes.

När jag sen började kasta lite mumsigt bröd till dem blev dem väldigt snabbt många fler, tyvärr kom säkert 20 fiskmåsar och störde lugnet.

Jag har en grym fågelfobi men blev inte änns rädd när dem flaxade rundor ett par meter ifrån oss.

Ännu en positiv sak med barn jag hade full fokus på hur Ronja skulle reagera och hålla henne på säkert avstånd från vattnet att jag inte hade vett och bli rädd därmed inte sagt att jag är botat men de kändes mycket märkligt att stå där på knä med en av dem vidrigaste fågelsorterna attackerandes våra små brödbitar så nära inpå och komma på sig själv att jag inte blev rädd.

(men då kändes de inte så skoj längre ju;P)

Ronja stod blickstilla hihi med sin brödbit och bara tittade med sina stora ögon och efter en stund började hon peka på dem och prata som bara den.

I dem lägena vill man ju så gärna veta vad dem små säger.

När mitt bröd tog slut tog jag en bit av hennes för att locka på ankorna då tog hon sista biten forfarande med lika stora ögon och tuggade i sig säkert väldigt förundrad över varför

mamma kastar så gott bröd på marken.

På vägen hem blev det en sväng inom kvarters konditoriet för en semla till kvällsfikan.

poss poss