Mamma till en rövardotter

Händer så mycket nu språkmässigt...

 Dem senaste veckorna har skruttan kommit till oss med sitt lilla pekfinger
 vickandes och sagt Ajaba (aja-baja).
Det roliga är att hon ser grav-allvarlig ut när hon gör det också.hihi
När vi satt och åt mellis en dag förra veckan tappade hon sin melon på golvet och jag sa
 "ojdå tiipiskt" varpå hon säger pites (typiskt) tillbaka.

Hon har fastnat för en bok som hon så stolt kommer och visar bollen i och säger Båålh, och för ett tag sedan pekade hon på flickan i boken som cyklar och säger sicktle utan att vi har pratat om det,
blev så chockad att jag var tvungen att kolla om det var en lyckoträff men hon sa det igen.

Hon sa tom för ett par helger sedan sin första två ords "mening" -Pappa nanna
sa hon efter att jag förklarat var han var.
 I går kom nästa Halwå wu-Hallå du med (göteborgs dialekt) som jag brukar säga till henne.:)

Hon börjar få kläm på lite olika djur och deras läte nu också som
ugglan som säger hoho eller hästen som låter Iiiiiihe.


Oftast kommer orden klockrent efter att vi sagt dem men frågar man henne direkt igen efter samma ord och hon får tänka (gissar vi) så kan det oftast bli en liten annorlunda stavning på samma ord.


Språket kommer verkligen nu och jag bara längtar till den dagen hon kan berätta
för mig själv hur hon har det på dagis och vad dem hittar på på dagarna.

poss poss