En Final...
Ångesten kryper i hela kroppen på mig.
Vi har inlett vår sista vecka tillsammans jag och skruttan på Måndag börjar inskolningen på
dagis och det känns verkligen som ett slut som att hon försvinner nu jättejobbigt phu!!...
Nä verkligheten har kommit ifatt mig och det med känslor
som jag inte riktigt själv begriper mig på.
Har tills nu (nästan) bara varit positiv till att hon ska börja eftersom hon kommer
att storm-trivas det vet jag.
Hon blev hellycklig och skrattade av lycka bara vi stötte på halva dagiset på
lekplatsen innan idag,tänk då när hon väl får gå på dagis och springa rundor
med alla barnen vilken lycka.
Det roliga är att hon ska gå på samma dagis jag gick på när jag var liten och tom är
föreståndarinnan min gamla fröken.
Det blir ju bra jag vet det jag ska bara fatta det oxå!
I helgen passade vi på att köpa ute-kläder inför dagis starten det blev
allväder-ställ, nya skor, mössa & solhatt.
Så nu tror jag vi har det mesta utom gummistövlar och inneskor eller mockasiner eftersom vi i månader letat efter just en liten mockasin som är på rymmen här hemma.
Tror det kan vara en liten filur som gömt den någonstans men blir inte klok
på var vi har verkligen letat överallt;P
Ingen Saida här inne som kan säga var den lilla mockasinen ligger och fnissar åt oss?
Redo för dagis i nya outfiten
Mammas lilla älsklingsfis<3
poss poss
Jättefina dagiskläder :) Förstår att det är jobbigt med inskolning och att inte få vara tillsammans på dagarna längre, jag kommer säkert att börjar grina och vara en jättejobbig mamma när alva börjar på dagis i höst om jag känner mig själv rätt haha.. Trevlig helg och lycka till med inskolningen! kram
SvaraRadera