Mamma till en rövardotter

Min 3-åring....


Nu har det ju gått drygt 1 månad sedan Ronja fyllde 3 och just nu är hon extremt
pappig vilket hon inte direkt varit tidigare, pappa bara njuter och
hennes lilla mamma är inte värd
mycket emellanåt.

Vi har en tjej här hemma som kan så otroligt mycket,pratar så otroligt mycket

och vill så otroligt mycket.

Viljan är det som sagt inget fel på och även om det känns som att den värsta

trotsen faktiskt har lagt sig och hon förstår när vi förklarar saker för henne

kan hon fortfarande hitta just dem rätta knapparna att trycka på ibland.

Hon har ju alltid varit lite före i talet och ibland undrar man var hon 

får allt ifrån.

Hon kan också blir så där förnuftig ibland och räkna ut saker själv 

vilket är jätteroligt att sitta och lyssna på.
Hon är väldigt omtänksam och säger ofta "mamma det är ingen fara" och så
kramar hon om en om det är så att hon råkat slå till en eller jag/hon har spillt ut något...
"mamma det är ingen fara det kan hända olycka så ibland"
säger hon så där klokt....
Hon har också börjat säga "mamma e de okej om jag går hit /gör det/ hämtar det osv....?

På senare tid har hon även börjat roa sig själv lite även om hon såklart helst vill att

vi ska vara med och leka så kan hon numera springa in på sitt rum själv 

och börja leka med något vilket hon aldrig riktigt gjort tidigare utan alltid varit 

kring oss istället och grejat med det vi har pysslat med. 

Vi märkte en stor skillnad efter jul när hon fått sin cd-spelare på 

rummet och vi satte på musik eller sagor till henne men nu det har lagt sig igen.

Hon är väldigt glad för bokstäver och siffror.

Älskar att pussla,spela spel och pyssla.

Även dockorna pysslas det med, med allt från blöjbyte till matning.

Dem senaste lekarna som vi leker är doktor och "kassa" affär.

Sen har ju I-paden vi fick i julklapp blivit en favorit och vad hon 

kan, hon knappar rundor i dem olika menyerna och 

spelar spel som om hon inte gjort något annat.

Just nu äter hon väldigt bra och är nog inne i en växperiod
(blivit smalare och längre tror jag bestämt) men sover fortfarande jätte-dåligt

hon kan fortfarande ligga vaken flera timmar om nätterna och ju mer talet har 

kommit förstår vi ju varför hon inte sover hon ligger och bearbetar dagen och olika upplevelser

för hon ligger och pratar sig igenom nätterna,ibland känns det som man är ensammast i världen 

när man har provat allt och inget hjälper, man visste om att småbarns åren består av sömnbrist 

men reflekterade inte över att sömnbristen inte bara gällde föräldrarna utan även den lilla.

En lite rolig grej som verkligen slog ner som en bomb för någon vecka sedan 

är att jag insåg hur lik hon börjar bli mig igen i utseendet.

Blev lite full i skratt när det bara gick upp för mig.

Har så svårt för att se det på henne själv men nu såg jag mig själv i henne igen så

för skoj skull plockade jag fram mitt gamla fotoalbum från när jag var liten
och visade Ronja och hon vill gärna sitta och bläddra i
det och peka ut mamma på alla fotona.
Tom en fröken på dagis komenterade hur lik hon är mig i miner och gester:).
Vi har inte haft något utvecklings samtal än på dagis sen hon började på
mellanavdelningen men det vi får höra är att hon är så hjälpsam hon hjälper fröknarna
med allt vad dem kan tänkas behöva hjälp med och kompisarna hjälper hon också gärna med allt
från påklädnad till tröstande och nappletande.
Dem har även berättat vilken liten bestämd dam hon är
och det är så roligt att få höra alla tossigheter som kommer ur hennes mun
när man kommer och hämtar henne.
Eftersom jag har gått upp i tid på jobbet är hon sista barnet kvar med fröken den veckan
P jobbar eftermiddag och jag hämtar och det smärtar mig mer och mer, försöker intala mig
att hon blir bara lite extra bortskämd med full uppmärksamhet från fröken dem dagarna.
Som idag när jag kom och hämtade henne satt hon i knäet på sin favorit fröken Cecilia
och la ett Bamse pussel på datorn och efter många om och men när jag fick
ut henne genom dörren vänder hon sig om och ropar in på fröken "du glömde pussen"
så hon fick öppna igen och ta emot pussen och en jättekram från Ronja så jag tror
nog att hon trivs ganska så bra på dagis iaf.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om vår lilla skrutt,
det är så otroligt härligt att gå tillbaka och läsa om just dem
enkla sakerna i livet, vardagen, dem som man så snabbt glömmer bort.
Satt och läste mina "dagböcker" från tiden jag var gravid med Ronja
och första tiden med henne och kände bara hur glad jag var
att jag skrivit ner så mycket om hur jag mådde, känslor,tankar
och vad vi senare roade oss med här hemma med Ronja.

<3